Klinga är ett verb som beskriver ljudet av ett skarpt och tydligt ljud som uppstår när två föremål av metall, som exempelvis två svärd, stöter mot varandra. Det kan också referera till ljudet av ett musikinstrument, som en cymbal eller ett piano, när de spelas på. När man säger att något klingar, betyder det att det ger ifrån sig ett klart och distinkt ljud. Klinga är också relaterat till ordet blad, vilket kan vara en del av ett svärd eller en kniv. Ett skarpt blad kan klinga när det möter en annan yta. Ibland används klinga också i överförd betydelse för att beskriva ett resonansfullt eller suggestivt ljud eller ton, särskilt i poesi eller musik. När musiken spelar klingande toner betyder det att det är ljusa och klara toner som hörs. Ordet klinga kan också användas för att beskriva en viss klang eller tonhöjd, som exempelvis i frasen "ett soloklingande instrument". Sammanfattningsvis kan man säga att klinga beskriver ett tydligt ljud som kan uppstå när två föremål av metall stöter mot varandra, eller när ett musikinstrument spelas på och ger ifrån sig distinkta toner eller klang.
linga, kinga, klnga, kliga, klina, kling, lkinga, kilnga, klniga, kligna, klinag, kklinga, kllinga, kliinga, klinnga, klingga, klingaa