Lunka är ett verb som beskriver en långsam och stadig rörelse framåt, vanligtvis i en bekväm takt. När man lunkar går man i en avspänd och avstannande stil, utan att anstränga sig för mycket. Det kan vara en typ av promenad där man tar det lugnt och njuter av omgivningarna. En person som lunkar tar små och obeslutsamma steg, ibland med en viss vobbling i kroppen. Ett liknande ord är traska, som också betyder att gå i en lugn och obeslutsam takt. Skillnaden är att när man traskar kan det vara mer avslappnat och utan någon specifik destination eller mål i åtanke. Att traska kan vara att gå omkring i lugn och ro, utan att ha bråttom eller behöva göra något särskilt. Ett annat liknande ord är lufsa, som beskriver en oregelbunden och obeslutsam gångstil. När man lufsar kan man gå på ett odisciplinerat och klumpigt sätt, ofta med en viss tafflig och avslagen rörelse. Det kan liknas vid ljudet av trampande fötter mot marken utan någon rytm eller hastighet.
unka, lnka, luka, luna, lunk, ulnka, lnuka, lukna, lunak, llunka, luunka, lunnka, lunkka, lunkaa