Ropa är ett verb som beskriver handlingen att högt uttrycka sig med röst. Det kan vara att kalla på någon, uttrycka ilska eller glädje, eller helt enkelt göra sin röst hörd. När man ropar höjer man vanligtvis rösten och låter den resonera och klinga genom luften. Att skandera är en form av ropa där man upprepar ett visst ord eller en viss fras i rytmen eller takten. Det används ofta för att markera en gemensam mening eller att hylla något eller någon. Tjoa är en avslappnad och entusiastisk form av att ropa. Det används när man uttrycker glädje, jubel eller enbart för att göra sin röst hörd på ett lustigt eller uttrycksfullt sätt. Skria är ett intensivt och långvarigt rop, ofta används när man är arg, frustrerad eller rädd. Det kan vara en metod att släppa ut sina känslor eller för att varna eller locka uppmärksamhet. Kalla kan vara ett mer neutralt ord för att ropa. Man använder det för att kalla på någon, och det kan vara lugnt eller bestämt beroende på sammanhanget. Gapa är en form av att ropa där man öppnar munnen vid max och släpper ut ett kraftfullt ljud. Det används ofta för att visa förvåning, överraskning eller för att göra sin röst hörd på långt avstånd. Hojta är en informell form av att ropa och används ofta för att göra sin röst hörd på långt håll eller för att kommunicera snabbt. Det kan vara mer avslappnat och vardagligt än det mer formella ropet. Skrika är en intensiv och kraftfull form av att ropa, där man släpper ut sin röst med stor kraft och känsla. Det kan vara ett uttryck för ilska, smärta eller rädsla, eller helt enkelt för
opa, rpa, roa, rop, orpa, rpoa, roap, rropa, roopa, roppa, ropaa